Jag orkar inte längre med dig, jag vet inte om ja kan med att säga att du slösade bort ett helt sommarlov med mig. För tiderna med dej va underbara(engligt mig) , vet inte hur du känner eller tycker.

Nu kan ja inte ens titta på dej. DU finns inte i min värld längre, och ja ska bara säga att du är inte den första som går över och "byter vänn", Jag vill inte klandra dig för någonting, men det du har gjort sårar så oehört mycker i min tuffa tider dom senaste månaderna. Allt har fan i mej gått åt helvete(ursäkta ord valet). Förr låg ja i min säng och grät i timmar tills ja till slut somnade i en djup sömn. Förr ville ja så fort ja vakna gå upp och görai  ordningen och sedan visste ja att du skulle komma och knacka på min dörra och jag blev alltid lika glad när jag såg dig. Nu på morgonarna när ja vaknar vill ja bara sova hela dagen ut för du va/är bokstavligt talat ljuset i mitt liv. Du kanske aldrig trodde på dom orden. Men nu om nätterna orkar jag inte med att gråta över dig, du är fan inte värd mina tårar, du har sårat mitt indre. Jag har alltid varit öppen när de gäller kompisar som vill komma tillbaka till mej, Men ja vet inte om ja ska vara längre. Jag har inget ork kvar att ge dej tid och ge dej en chans. Jag har ingen ork att ta första steget hela tiden och välkomna dej med varma och öppna famnar. Jag vet att du saknar mig, när ja ser på dej skrattar du inte lika mkt och du skrattar, men du har typ vuxit ifrån mej. Men ja är inte någon Barbie docka som du bara kan lägga i en låda och lägga upp den på vinden , och när du känner att ditt liv är helt jävla fucking up, går du upp på vinden och hämtar den lådan och tar fram din faviorit barbie,. Men tänk om den Barbien någon gång när du söker tröst är borta, den finns inte mer. Lådan finns inte längre kvar. Utan du har vuxit ifrån lådan och hela ditt föra så kallade liv. Vet inte om du någonsin kommer att titta tillbaka tiden de va du och jag. Jag vet att ja inte har varit den bästa vännen ? Men allt händer för en enda orsak, och om ja ska vara helt säker så tror ja nog att du har slängt lådan för en väldigt lång tid sen. Barbie..mig.. ditt förra liv.. passerar förbi dig, snart hamnar det i soptunnan brevid dig, vill du att detta ska hända? Eller orkar du inte erkänna att du för en gång skull har gjort totalt fel? och att du är reda för att säga ett riktigt förlåt? eller vill du hellre säga ett riktigt farväl ? valet är ditt, Jag vill bara ditt bästa, Jag vill att du ska vara så glad som jag är. Jag vet att du har masssa extremt många ny vänner som är 10000 gånger bättre en mig. Men vill du att allt ska rulla på och du ska glömma mej? Mej.. och dig... Är du redo att släppa det ? ja kommer aldrig vara redo, men livet är inte rättvist. Ivartfall inte för oss/mig.Du har haft de tufft, men vem har inte det? Igentligen finns det inte en enda person som har levt sitt liv som en underbar dröm, för att livet ska bli den där underbara drömmen måste de finnas dalar som du trillar ner från och sedan klättrar upp för, vill du att ja ska hjälpa dig? eller klara du av det själv ? . En fråga endast du kan besvära.. Jag är rädd att svarat finns djupt inne inom dig, och allt som krävs är lite mod, klara du det? eller ska ja vänta på dej tills jag dör. Va hände med våra planer om vårat liv tsm ? vi skulle ´ju bo tillsammans? var det bara prat? var det bara något vi sa för  att vi ville dölja sannigen, att djupt innom oss visste vi att våran vänskap inte skulle hålla oss tillsammans särskilt länge?.. Nu samlas en klump i min hals och ja inser hur mycket ja saknar dej .. du betyder/betydde mycket för mej! snälla säg att du är ledsen för det du gjorden.. Du kanske tror att detta är BARA mitt fel.. tro det då, men om du inte vågar om du inte har modet , så kommer du gå miste om mej, ... Jag har ju redan gått miste om dej, så .. allt ja ber dig... Släng inte lådan!